varför..
klarar inte av det här,
står inte ut,
vill inte behöva genomlida detta,
varför är allt bara bevär,
inge god natt,
inga kyssar,
det är så mycket jag missar,
allt jag kan göra är att försöka förstå,
men det är då jag blir paranoid och för att inte nämna galen,
försöker att lita på honom var dag,
men det är svårt och jobbigt att inte veta om jag bara ljuger för mig själv,
talar han sanning,
är svaret ja,
har han då kanske ångrat sig,
jag vill inte behöva tveka varenda sekund,
han älskar mig det vet jag för väl,
men att göra något han ångrar...,
har hans mobil lagt av nu,
eller är han sur på mig,
paranoid och för att inte nämna galen,
allt handlar inte bara om mig
Jag vill ha SÖNDAG nu ! jag skiter i cityfesten, jag skiter i allt. Kan ändå inte må bra eller ha roligt just nu. Tror inte jag har haft ett sant leende eller skrattat sedan han åkte, går med gråten i halsen dagarna lång. Nätterna är jobbig och jag klarar inte av att sova. Ska upp om några timmar och jobba. Finns ingen chans att jag somnar innan det.
Daniels mobil är avstängd nu med. det var den inte tidigare, runt 23-tiden. Så han måste ha vart hem till hotellet och stängt av den. För jag tror inte att hans mobil lagt av än. Har han gjort nå dumt och känner att han inte kan höra av sig ? jag vet inte.. jag har ingen aning. Hur ska jag veta det ? Är jag paranoid och galen.? Eller har min hjärna mer rätt än vad jag vill tro ? Vet inte om jag vill ha reda på svaret, för jag kommer aldrig ändå veta riktigt säkert vad som är sant. Jag har valt att lita på vad daniel säger, men va ska jag tro om han inte hört av sig alls.
Men nu ska jag gå och inte vet jag, kanske försöka gräva ner mig. Orkar inte med. Orkar inte vänta på att han ska komma hem. Är orolig varje dag vad som händer, och vad som kan hända honom. Hur allting därborta är så annorlunda. Vill bara att han ska komma hem till mina armar. Och inte nämna ett ord. Kysser han på munnen så vet jag att han inte gjort nå fel. kommer inte vilja höra om hans resa, för den har fått mig att må som jag gör. Jag älskar min daniel antagligen för mycket. Tänker på han varje vaken minut och varenda sekund när jag sover.
står inte ut,
vill inte behöva genomlida detta,
varför är allt bara bevär,
inge god natt,
inga kyssar,
det är så mycket jag missar,
allt jag kan göra är att försöka förstå,
men det är då jag blir paranoid och för att inte nämna galen,
försöker att lita på honom var dag,
men det är svårt och jobbigt att inte veta om jag bara ljuger för mig själv,
talar han sanning,
är svaret ja,
har han då kanske ångrat sig,
jag vill inte behöva tveka varenda sekund,
han älskar mig det vet jag för väl,
men att göra något han ångrar...,
har hans mobil lagt av nu,
eller är han sur på mig,
paranoid och för att inte nämna galen,
allt handlar inte bara om mig
Jag vill ha SÖNDAG nu ! jag skiter i cityfesten, jag skiter i allt. Kan ändå inte må bra eller ha roligt just nu. Tror inte jag har haft ett sant leende eller skrattat sedan han åkte, går med gråten i halsen dagarna lång. Nätterna är jobbig och jag klarar inte av att sova. Ska upp om några timmar och jobba. Finns ingen chans att jag somnar innan det.
Daniels mobil är avstängd nu med. det var den inte tidigare, runt 23-tiden. Så han måste ha vart hem till hotellet och stängt av den. För jag tror inte att hans mobil lagt av än. Har han gjort nå dumt och känner att han inte kan höra av sig ? jag vet inte.. jag har ingen aning. Hur ska jag veta det ? Är jag paranoid och galen.? Eller har min hjärna mer rätt än vad jag vill tro ? Vet inte om jag vill ha reda på svaret, för jag kommer aldrig ändå veta riktigt säkert vad som är sant. Jag har valt att lita på vad daniel säger, men va ska jag tro om han inte hört av sig alls.
Men nu ska jag gå och inte vet jag, kanske försöka gräva ner mig. Orkar inte med. Orkar inte vänta på att han ska komma hem. Är orolig varje dag vad som händer, och vad som kan hända honom. Hur allting därborta är så annorlunda. Vill bara att han ska komma hem till mina armar. Och inte nämna ett ord. Kysser han på munnen så vet jag att han inte gjort nå fel. kommer inte vilja höra om hans resa, för den har fått mig att må som jag gör. Jag älskar min daniel antagligen för mycket. Tänker på han varje vaken minut och varenda sekund när jag sover.
Kommentarer
Trackback
