FIA

sen det som hände mej sista april.. så har jag tänkt mycket noga... och jag kom bara fram till en sak... jag behöver trygghet... och trygghet finner jag i den person jag alltid kommer att älska... Och när jag insåg det.. insåg jag hur mycket jag vill ha honom tillbaka, är det kanske försent ? Han har ju antagligen kommit över mej och allt sånt crap. Han och jag gick på bio igår iaf.. "21" den var super bra ! Och jag är så glad att det var med just den jag såg den... vi satt och pussades som ett nykärt par... eller det var så det känndes för mej, och jag gillade den känslan.. Vet att han har växt på sig.. , vet att jag har blivit lugnare.. så va är det som skulle kunna gå fel ?
Vi har iaf bestämt oss för att börja dejta lite igen, och se vart det leder.. För trots allt så har vi faktist varit där för varandra... och just nu så har han varit ett extra stort stöd för mej den här extremt jobbiga dagarna... tack daniel för att du finns där..

Just nu låter det som att mina väggar ska rasa in vilken minut som helst.. dem håller på med nå arbete hos någon av mina grannar...och min stackars kompis Jessica försöker sova.. lider med henne gumman !
Har blivit mer sjuk idag.. jobbigt jobbigt.. ska försöka ta mej till skolan, det måste jag försöka göra... ! Men snoret bara rinner av mig och jag har hostat hela natten och hela morgonen...tror jag ska göra lite frukost på sängen åt jessica nu.. för hon kommer inte orka ligga kvar i sängen allt för länge till så länge dem håller på arbeta...