om jag bara vore någon annan...

... då kanske allt skulle vara bra.. kanske skulle jag slippa den här smärtan ? va fan har hänt med mej ? varför blev det sådär ? det här var mer än vad jag någonsin klarar av... vet inte vad jag ska ta mej till. vet inte vad jag ska göra... försöker att glömma, glömma något som inte går att glömmas..vet inte om jag klarar av att berätta det för nån mer än daniel och sara som jag har sagt det till... Sara gumman fick ju reda på det under tiden... känner mej hemsk mot henne som fick en så orolig morgon.. men jag känner mej hemskare mot mej själv.. som utsatte mig för det, men hur skulle jag kunna veta ? det var ju omöjligt för mig att veta i förväg !
men nu har det hänt, det jag tror jag har fruktat mest för här i livet, och nu när det har hänt så går det inte att ändra på.. menmen jag har klarat mej genom skit förr, varför skulle jag inte klara av det här ??
Får kämpa mej fram helt enkelt... men det är svårt att kämpa för allt har tagit stopp, vet inte vart jag ska ta vägen, vet inte vart jag kan känna mej trygg, vågar inte sova ensam.. men jag vågar bara ha mina närmsta vid mej..vågar inte gå ut... vet inte längre vad folk kan få för sig... klarar knappt av att stå.. utan att luta mej mot någon, men hur ska jag kunna luta mej när det bara är två som vet ? och jag vill inte att fler ska veta ! ?
image9

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0